Sori nu igen, men Matheo spyr som en fontän och har en kroppstemp på 39,5 grader, så jag är lite disträ här. Sitter i soffan med spyhinken i högsta hugg.
Kan jag få återkomma när jag kan skriva med båda händerna?
Äntligen! Herregud så jag har längtat.
Det finns så mycket jag vill berätta för dig, men jag vet inte var jag ska börja. Först: sjukt gulligt av dig att ha en present (jag hade en gång en pojkvän vars mamma kallade presenter för ”pressu” det var lite gulligt tycker jag) åt Vidsta Ryhmes! Du är en fin människa du.
Vids gufar (eller vad man nu är när man är en smutsig hedning) med flickvän och barn var här under veckoslutet och vår som utvecklades som aldrig förr då han fick leka med Felicias ett och ett halvt år. Hon spang omkring i vår lilla lägenhet och Vidar kröp efter medan han skrek av förtjusning. Det fick mig att fundera på om vi borde utsätta honom för fler barn. Han verkar vara en social liten gosse. Tyvärr är han också em hostande liten pojke. Jag tror att vi genomgår vår första influensa här på Styrmansgatan 7. Jag är som vanligt hemskt orolig över att Vidar ska dö i sömnen.
Vad mer. Jo, igår skulle jag agera värdinna och bjuda våra Stockholmsgäster på frukost. Tog fram den stora kniven och skulle skära upp några bitar bröd från ett ganska hårt rågbröd då knoven slant och jag skar mig i handen. Först kom det inte blod, men såret var så djupt att man såg djuuupt in i mig. Jag blev lite yr och gick in i badrummet där jag sedan svimmade. Hemskt obehagligt. Det var som att resa genom rymden jättefort med en massa saker och tankar som passerade mig i ilfart. Sedan vakande jag upp med Magnus och Tommys ansikten jättenära mitt. De såg så rädda ut att jag blev orolig. Jag är tydligen värsta drama queenen.
Jag fick se nyaste Papper i dag. Jag läste naturligtvis inte en enda text, men den såg riktigt snygg ut. Jim har gjort ett bra jobb. Hade lite ångest för min ledare. Kände att jag blev lite för privat, men oh well. Nu är den tryckt och det finns inte så mycket att göra åt saken.
Herregud så jag svamlar. Nu ska jag skriva en artikel och fundera på ett fantastiskt projekt som inom kort kommer att se dagens ljus.
Stor puss från Rödbergen!
PS i kväll kommer bloggkommentatorn hit för att filma lite. Nästa mail ska vi diskutera om hur man får en ganska hård hud av att blogga länge. Bildligt talat alltså.
Glädjens dag! Korrespondenterna har gjort en Jesus!
Först handlade det om ren och skär lathet. Jag var på semester i söder och orkade inte riktigt med det här att blogga. Speciellt när min egen blogg låg mitt uppe i en flytt. Men när jag väl tog tag i saken, så funkade inte korrarna. Jag loggade in säkert 1000 gånger. Eller jag försökte logga in, men det sket sig. Men nu har vi ett nytt lösenord och himlens alla änglar sjunger halleluja.
Till först vill jag säga: GRATTIS VIDAR! The King of Redhills. Jag har en present här som väntar. Fast jag tror att jag måste skicka den. Hade tänkt att jag skulle få med den när vi sågs senast, men givetvis blev den kvar i Vasa. Så håll ut, Vidde! Ett paket är on its way. Berätta lite om festen! Hade ni kul? Var gästerna glada? Fick han smaka på den läckra tårtan? Grät du av stolthet? Och det viktigaste av allt -- tyckte Vidar mera om presentpappret eller presenterna?
Skall vi börja så här? Kunde skriva en hel roman, men vi lägger punkt här.
Puss och kram! Det är så herrans trevligt att vara tillbaka!
Linn Pung
ps. nu kan ni följa korrarna på bloglovin! se presentationen.
Linn, har du glömt bort din gamla vän i söder? Här får man fulblogga så ös på bara.
/din Peppe
Fatta att ni kommer hit om några dagar! Det ska bli så saakelis kiva att ses. Kanske sen lunch med lonkero/vin hemma hos Karin i Tölö och sedan en drink på stan? Eller så kan vi vara hos oss. Allt funkar. Magnus blev glad när han hörde att jag skulle hänga med dig och Karin på lördagen. Jag tror att han tror att ni gör mig gott.
Förresten, jag är så ful idag. Allt började ganska okej. På morgonen experimenterade jag lite med mittbena versus sidobena och plötsligt hade mitt hår blivit superflottigt och det var för sent att göra nåt åt saken. Jag gick omkring och var slemmig på huvudet hela dagen på Hbl och när jag äntligen kom hem var jag tvungen att vänta på att Magnus (som kom från en inspelning på Åland, eller Fredens öar som man säger om man är humoristisk) skulle komma hem. Sen tog jag ett långt bad, skrubbade hela kroppen och tvättade håret. Jag kände mig lite bättre. Drog på mig lite kläder och passerade en spegel. Fy fan! Linkku, fy fan, så ful jag var. Jag hade dragit på mig ett par mjuka bruna haremsbyxor, en senapsgul t-shirt (som visserligen var Acne, men inte räddade mig det minsta) och en stor kofta. Mitt hår låg platt och längtandes efter på färg längs med mina bleka och insjunkna kinder. Det såg ut som om jag hade tuberkulos. Det gick så långt att jag kände mig tvungen att be Magnus om ursäkt för min fulhet. Ingen förtjänar en sån fru.
Nu ligger jag i sängen och bloggar. Den här fula dagen måste få ett slut. I morgon ska jag vara snygg och kiva igen.
Nati, nati!
Din Peppe
Alltså uäk! Jag somnade en halv timme här på kvällskvisten och känner mig alldeles upphängd och nedsläppt. Jag är verkligen ingen människa som skall ta en lur efter middagen. Men jag åt så fruktansvärt mycket. Det gick inte att hejda. Hade gjort en så frrrruktansvrt god gryta med klyftpotatis. Och då tyckte jag det var en god idé att äta tills jag somnade.
Herregud, den där historien om Jenny/Tanja sved i min mage annars. Jag hatar när man gör så där. Ungefär lika hemskt att säga fel kön på en okänd bebis. Det är knappast en stor grej för personen som man kallar för fel namn, men herregud så man känner sig som en loser. Fast du hade säkert glömt det redan. Anus av mig att påminna dig. Förlåt.
Som du säkert såg, firade vi Masi den förstfödde på lördag. Har alltid satsat själ och hjärta i hans kalas. Men nu orkade jag inte riktigt. Ifjol hade vi ju mumintema och det var sjukt kul. Sami som filifjokan är en syn man inte glömmer i första taget. Nu hade vi Matheos bästisar och kusiner med föräldrar över på tårta. Det blev ungefär dryga 20 pers (så många som man kan vara här hemma utan att få trängselskador). Ett helt peruskalas. Jag lekte även en ful gädda i vassen och vi hade lite mete. Och Matheo utvecklade en spysjuka, som antagligen smittade vidare till alla tjugo personer. I övrigt ett riktigt trevligt kalas.
Jag är tyvärr ingen kalasexpert, fast tema är ju kul för ungar. Men Vidde fyller förvisso bara ett. Matheo fattade ju nog ingenting på sin ettårsdag, så lika gärna kan man säkert göra en fest som är lika kul för föräldrarna. Det lät ju alldeles fantastiskt med skumpa och bra musik. Hoppas vi kan närvara! Måste kolla kalendern!
Vi kommer ju annars till södra finland nu på torsdag. Har ju inte visat upp min fina (öööh, nå fina och fina) hemkommun Karis för Milea. Nu skall jag förevisa Pumpviken och Sannäs slätterna. Milea -- meet Karis, Karis -- meet Milea. Tror jag kommer en sväng till Helsingfors på lördag. Du får inte vara bortrest! Säg att du inte är bortrest!
Vi avslutar med en bild på min förstfödde. Imorgon är det tre år sedan jag blev en mor. Tänk att det är så kort tid sedan. Känner mig som en avdankad gammal leastadian.
puss!
Terve Linkku!
Hälsningar från den skönaste av lördagar! Jag har sovit länge, ätit lång frulle och pendlar nu mellan att skriva och att surfa runt. Vidde sover i soffan bredvid Magnus som leker med sin iPad. Hemskt skönt. I går var jag sjukt stressad och beslöt mig för att skita i allt, säga upp mig och åka till Kuba. Men i dag känns det bättre. Tänk vad lite sömn kan göra. Sömn och bra familj.
I går planerade vi Viddes ettårsfest. Det vore sjukt roligt om ni kunde närvara. Vidster är ju född den 13 mars, men jag tror att vi firar några veckor senare. Bjuder in bra människor, dricker lite skumpa och bjuder på bra musik. Hur ska ni fira Mattheos treårsdag? Finns det några tips man ska ta till sig? Vi är ju mycket orutinerade på barnkalasfronten.
I går föreläste jag på Kommunförbundet och kallade en kvinna som heter Jenny för Tanja i tre timmar. Jag var dessutom mycket stolt för att ha koll på allas namn. Tanja gjorde ingenting för att korrigera mig och jag skämdes jättemycket efteråt.
Puss, din kaveri Peppe
Hallå, jag börjar med en snabb och svamlig videohälsning, sedan fortsätter jag skriva:
http://www.youtube.com/watch?v=5NxuPXveLWA
Ja, det gick inte så bra med videobloggen idag. Jag ser dessutom riktigt risig ut. Var så galet trött, så jag hasade mig till vessan och borstade tänderna igår, men somnade stående, så jag sket i sminket. Hoppas ni kan stå ut med min ocensurerade feja.
Det är roligt med videobloggar. Att man svamlar och petar på naglarna och ser i kors och har sig. Jag tror ju att jag beter mig som en normal människa, men det gör jag verkligen inte. Och min röst är så galet släpig och uttråkad. Jag kan titta på samma klipp hundra gånger och skratta ihjäl mig. Men människa, hur lååååter du riktigt? Men so what, jag skall träna bort det här. Vänta bara, Peppe, nästa videoblogg kommer jag gående längs en stig, tar konstpauser, kollar tittaren djupt i ögonen och låter som Filip &Fredrik. Vänta bara!
Fan. Nu sket Milea ner sig. Gotta go!
http://www.youtube.com/watch?v=EKQAtOsxLfA
Linn! Du har överträffat dig själv! Igen! Jag dör! SÅ gullig var din videohälsning. Jag återkommer med en videohälsning värd din imorgon.
PUSS
Det här är absolut ingen blogg.
Det är en korrespondens
Copyright © 2010 All rights reserved.
Designed by 
