Kära Linn, här sitter jag med en kontinuerligt spyende spädis i famnen och inleder min del av brevväxlingen med dej. Jag har längtat efter en genuint bra brevvän, gärna en smart person som kunde kommentera mina tankar och lära mej lite mer om livet. Dessutom någon som lever lagom långt bort så att jag inte lika bra kunde ställa mina frågor då vi möts i Alepan tvärs över gatan.

 

Linn, du är en fasansfullt rolig och klok kvinna, men det jag respekterar mest i dej är det att du är så rento. När alla andra målade upp skräckscenarier om graviditet, förlossning och småbarnsliv ryckte du på axlarna och konstaterade att det är lättare och roligare än vad man kunde tro. Jag uppskattade, och uppskattar, fortfarande det storligen.

 

Du, Sami och Matheo är en fin liten familj.

 

Så svaret på din fråga: än så länge suger det inte att sitta hemma då alla andra dricker drinkar och dansar på borden ute i Rödbergen. Ņ andra sidan vet jag att jag kan gå ut och ta en öl närhelst jag vill, Magnus är hemma de flesta av kvällar. Det jag saknar lite är att gå ut MED Mags, men tids nog kan säkert grannarna Calle och Lini barnvakta Vidar. Livet har faktiskt inte förändrats så mycket som folk säger att det gör när man får barn.

 

Nu till min fråga till dej. Linn, när visste du att det var just Sami som skulle bli pappa till ditt barn? Fråga nummer 2, vad kom först längtan efter barn eller längtan efter barn med Sami?

 

Din,

Peppe

ńnda sedan lågstadiet har jag med stor sorg saknat mina hängivna brevvänner. Det tog ju slut det där med ”hur mår du jag mår bra” sedan när man blev stor och tuff. Det är med värme i hjärtat jag emottager dig, Peppe Marie, som min allra nyaste och färskaste brevvän. Jag är helt till mig över min nya hobby. Det här skall bli en spännande resa.

 

Jag känner egentligen inte dig. Inte så där genuint. Men jag tycker att du är en sjukt bra kvinna. Du är intelligent och rolig. Du är en kvinna som fattar. Man kan prata om precis allt med dig och du vet precis vad det handlar om och har en åsikt. Det tycker jag om. Dessutom är du bra på att skvallra om bloggar, vilket hör till mina avsoluta favoritintressen. Herregud. Bloggskvaller med dig och Karkki är kanske det bästa som finns. Men via vår korrespondens och aktiva brevväxling hoppas jag att jag snart skall kunna kalla dig ”Peppe, min kaveri från Rödbergen!” som om det vore lika naturligt som mensvärk och krapulasex.

 

Vad vore då ett brev utan en fråga: Peppe, hur känns det nu när du inte kan idka nattliv, fredagsdrinkar och sena nätter på Roban varje helg? Suger det?

 

Din,

Linn