Header image

 

Linn,

 

vilken fantastiskt julhälsning! Jag blev så rörd att Magnus var tvungen att fråga mig om jag är okej. Du är en bra kaveri, du Linkku. Jag försökte genast ta en bild på Viderqvist och mig men eftersom jag är nyvaknad, osminkad och allmänt ful skulle det inte ha blivit någon bra julgreeting. Snarare en bestraffning.

 

Hur har er jul varit? Bra om man ser på bloggbilderna. Du har sannerligen en fin famij och jag kom på mig själv med att konstatera ”Jösses så stor Matheo har blivit!”. Jag som lovat mig själv att inte alltid konstatera hur mycket barn vuxit. Ser fram emot att träffa er alla och det nya HEMMET i januari.

 

Magnus och jag (och Vidar) firade jul tillsammans för första gången i år. Vanligtvis är dte ju bara mamma, Pyre och jag sedan min fina lilla mormor dog, men nu var vi hela sju stycken. Mamma, Pyret, Miika, Astrid (Pyrets och Miikas bebè ska heta det!), magnus, Vidar och jag. Helst sjukt, men också synnerligen trevligt. Jag tänker Fanny och Alexander fast på ett bra sätt.

 

Eftersom vi är dåliga föräldrar hade Magnus och jag inte köpt någonting till Vid, han drunkande ändå i julklappar. Däremot ahde vi satsat stort på varandra. Magnus fick till exempel en ipad av mig. Vi har inte pratat med varandras sedan dess, han har suttit försjunken i en med ett kort avbrott då ¨Andrè och Denise kom på ett litet julbesök.

 

Nu ska jag fortsätta den här dagen i chokladpralineras tecken.

 

Puss från Rödbergen!

 

Din Peppe

Nej helvete. Skrev just ett inlägg som jag sedan raderade. Grymt störande. Ņterkommer då jag lugnat ner mig.

Hallå lördag, hallå Peppe!

Du frågar om rutiner. Du vet, jag och rutiner går ungefär lika bra ihop som Karkki och farbröder. Inte alls, vill säga. Vi äter när vi är hungriga, sover när vi är trötta och så. Det går lika bra. Eller bättre. Nog för att allting sker ungefär samtidigt ändå. Men jag blir bara så stressad av rutiner. Ibland sover vi länge. Ibland inte. Då är det svårt att ha en exakt tid när man skall äta lunch. Igår sov vi till halv 9, idag till halv 11. Man vet liksom aldrig. ńr ni rutinmänniskor? (och ni som läser den här bloggen -- är ni?)

Det är överlag mycket angenämt att ha Milea hemma. Hon är en mycket lätthanterlig baby. Hon sover ju hela tiden. Och om vi nu ska vara ärliga -- that´s what babies do best (nu är jag inte grym eller elak, utan jag menar bara att det är hemskt skönt att hon sover istället för skriker).

Hördu, det låter inte alls illa det där med en barnskötande man på heltid. Ibland önskar jag att det var jag som var den arbetande parten. Men sedan tänker jag på hur skönt det är att vara slacker. Just nu är det faktiskt riktigt gemytligt att inte behöva stiga upp klockan sex och skrapa bilrutorna när det är -20 grader ute. Men sedan när Milea börjar trotsa och det blir varmt ute kan jag gärna ta ett skiftesbyte. Egentligen borde jag jobba nu, för jag brinner av iver. Det kliar i mina skaparfingar (heh). Men jag måste bara torka lite snor samtidigt. Och jag torkar gärna snor ibland. Med glädje faktiskt.

Synd att vår konferens krockade med hemförlovningen! Jag undrar om vi sku satsa på att köra ihop nästa dejt till min tjugofemte födelsedag i januari (när jag var liten trodde jag alltid att man blev vuxen på riktigt när man fyllde 25 -- pah, vilken besvikelse!)?

Go' lördagkväll, kompis!

Sorry Linkku, jag har försummat den här bloggen helt. Jag har inte ens haft vett nog att svara på dina inlägg med bilder och allt. Och så blev det inte Vasa heller. Fast det var kanske lika så bra, igår gick jag raka vägen hem efter bokklubben i Min Morgon och var febrig som fan. Vidar har också drait på sig nåt slags förkylning. Magnus och jag tycker att det är sjukt gulligt när han hostar.

 

Vidar: host, host!

 

Magnus och jag: aaaawwww, så gulligt!

 

Vidar: ursäkta, men er son håller på att dö här! Kan jag få lite medlidande och medicin? Tacksåmycket!

 

För övrigt är det magiskt att vara en arbetande kvinna med en barnskötande man. Det är är så min juttu. STiga upp, leka med bebè, gå på jobb, komma hem till städat hem och middag och man och barn, leka, äta titta på halv åtta hos mig och somna till en film. Living la vida loca.

 

Hur ser era rutiner ut med en MiniMilea i huset?

 

Vi måste återkomma till mode- versus mammabloggar. Intressant tema.

 

Puss, Peppeläinen

 

PS KOMMENTAREN! Visti jag blev glad över att vi fått en kommentar!

 

Herregud Peppe, vi har fått en kommentar! Så trevligt!

Nästan lika roligt som att vi snart skall ses, du och jag. Jag tänkte på det idag när jag såg alla oupplockade flyttlådor som ligger i alla hörn. Ert besök sporrar mig. Idag tömde jag två av bara farten. Imorgon skall jag tömma resten, så att allt är färdigt när ni kommer. Jag har stirrat på dem i flera veckor i hopp om att de skall tömma sig själva.

Vad skall vi prata om i den här bloggen nu? Det har snackats så mycket om bloggpriset och om den förhatliga bloggande ungdomen, så kanske vi kan komma med något nyskapande. Eller nej, kan vi ta en gammal grej ännu? Jag funderade på det du bloggade om på Alfamamman -- om varför mammabloggar är större än modebloggarna i svenskfinland, när det är tvärtom i Sverige. Vet du hur det är på finnfronten? Vem har egentligen den största finskspråkiga bloggen? Jag är så intresserad.

Nu skall jag gå upp på vinden och hämta ner Matheos gamla kläder. På måndag blir jag en tvåbarnsmamma på riktigt. Och jag är lite pirrig. Ganska fånigt. Försöker se på bilder på Masi som ung, men hmm, kan nog inte alls minnas hur det kändes. Men ähh, det här kan jag nog!

So long!

Här kan ju han inte ens gå:

Du är tillbaka! Eller Korrespondenterna är tillbaka! Jag ska bara producera lite livsstilssmörja så återkommer jag.

 

/Pepsi

 

PS. du är snygg

Skall vi kanske ge den här bloggen en chans ändå?

Alltså herregud. Den här kvinnan är så långt nere i sunkträsket. Jag är oduschad och uttråkad och en fånge i mitt eget hem. Kanske man kan korrespondera då?
no
Papper.fi